Viken

Tre generationers kärlek är prima gödsel.

I Viken smakar tomaterna som de ska.

För att inte tala om doften…

Familjen Olofsson har gjort tomatodling till en konstform.

Prästavägen löper rakt igenom en nordvästskånsk vindpinad åker i trakter där vägar heter sånt som just Prästavägen.

Mellan maniskt betande hästar och neongula rapsfält böjer en dammig grusväg av från det pastorala vägnätet in mot det allra heligaste.

Här är templet en samling växthus och religionen ett äpple av guld. Gud Fader själv kommer åkande på en tutande truck, med smilgrop i kinden och solsken i blick.

I passet står det dock Mats Olofsson, född 1965. Han växte upp just här, mellan Prästavägen och hästhagarna på Kullahalvön, med en pinne i näven. Långt innan han kunde skriva visste han exakt hur hårt han behövde banka med sin pinne på plantorna för att få dem att pollinera på bästa sätt. I dag har han delegerat den sysslan till en koloni humlor som fått logi i ett antal fiffigt konstruerade pappkartonger.

Här handlar allt om tomater. För såväl humlor som människor. Sedan Mats Olofsson lade ner sina ambitioner att bli murare efter två veckor på bygglinjen, och i stället bestämde sig för att ta över föräldrarnas trädgårdsmästeri har hela tillvaron gått i tomatrött.

I dag är Vikentomater ett företag på mångas läppar. Äntligen, äntligen finns det någon som förser svenska folket med tomater som smakar mer än kopieringspapper.

Och de levereras med en rejäl dos kärlek och omtanke.

Solen strilar ner genom vävtaket på Mats pappa Kjell som står i snickarbyxor och viker kartonger. Mamma Gunnel kryssar fram mellan lastpallar och packband med en barnvagn. Däri sitter Mats son Jonathan, 15 månader, och flinar upp sig när han får syn på sitt eget ätbara bollhav.

Överallt rullar tomaterna fram. Varenda en ska provklämmas och färgbestämmas. Pallarna måste iväg före kvällen. Efterfrågan växer för varje dag. Storsäljaren är en låda blandat, med namnet ”Vikens special”. Strökunder trillar ideligen in och vill handla. Faster Vivan, 78, basar för vågen och försäljningen.

– Ja, henne blir jag aldrig av med. Och det vill jag inte heller, säger Mats.

Han har inrättat sitt primitiva kontor på ett fikabord mellan packlårarna, sambon Susannes klädbutik och Vivans våg. Bland kaffetermosar, orderblock, miniräknare och sockerkaksskivor står ett gäng skålar fyllda med pyttesmå solmogna klarröda körsbärstomater att mumsa fritt på. Omöjliga att motstå och godare än godis.

Mats Olofsson har sedan länge insett att en tomat är så mycket mer än en tomat. En tomat kan vara ljuvligt honungssöt eller piggt citrussyrlig, köttigt bifflik eller saftigt läskande. Just nu odlar han 76 olika sorter. Varje år testar han nya varianter. Det lär finnas ett tusental att botanisera bland.

– I år tog jag kanske i lite när jag planterade 40 nya sorter. Men det gick liksom av bara farten. Antagligen behåller jag max två till nästa år.

Han visar vägen in till barnkammaren. Här hänger de som på pärlband, likt ett mångkulturellt dagis för alla färger, former och ursprung. Tigerrandiga, oxblodsröda, smörblomsgula, buteljgröna, beajoulaisblaskiga och brinnande brandgula. Päronformade, vinbärspygméer, jordgubbskopior eller plommonavlånga.

Alla är tillåtna. Alla fyller sin funktion. Alla har sin egen unika smak, konsistens och nytta. Men gemensamt för dem alla är den sinnliga kryddiga unika tomatdoften som får näsvingarna att fladdra av extas.

Världens bästa doft. Tätt följd av bäbisnacke.

Långa rader av flammande röda kvisttomater lyser upp fotknölarna på den gröna skog som sträcker sig mot taknocken. Stammarna är tjocka som småflicksarmar och grenverket har med sina tre meter knappt nått halvvägs mot fullvuxet. Varje planta bär på 25-30 dignande klasar.

– De som kommer hit och plockar en tomat direkt från kvisten, luktar och smakar blir frälsta. Då upphör allt tjat om att tomaterna minsann är mycket godare i Spanien.

Men hur kunde det gå så fel? Att äta en tomat i det här landet är ungefär lika sexigt som att slicka på ett frimärke. Vad beror det på?

– Tomaterna plockas när de är väldigt gröna och är alltid nedkylda. En tomat får aldrig förvaras kallare än tolv grader. Då tappar de all smak. Det är därför man ALDRIG ska ha tomater i kylskåpet. Sedan kan man ju undra hur det kommer sig att kvisttomaterna i butiken är lika röda allihop…

– Genmodifieringen spelar också in. Man satsar på att få fram sorter som tål att fraktas längre och längre. Målet är väl att Spanien och Holland ska förse hela jordklotet med tomater.

Mats Olofsson kör själv runt med sin lilla lastbil och levererar dagens skörd. Tomaterna plockas mogna och fraktas max en timmes bilfärd. Malmö är gränsen i söder och Halmstad i norr. Vill en grossist förse mer långväga kunder med Vikentomater gäller det att följa odlarens stränga reglemente. Max tre dagar från planta till tallrik.

– Folk klagar på att mina tomater inte håller. Jag ser det som ett sundhetstecken. Tomater är en färskvara, ingen lagervara. Köp hellre en liten mängd tomater ofta och ät dem när de är som bäst.

Närodlat smakar inte bara betydligt mer, det är dessutom mer miljövänligt. I de här växthusen sköts skadebekämpningen av små specialinplanterade insekter i stället för giftbesprutning. Det står en med andra ord fritt att plocka direkt från plantan och proppa munnen full.

Vilket man förstås gör. De rasande granna rödrandiga tigertomaterna ger tungan en frisk syrakick. De dovt röda knytnävarna som kallas oxhjärtan har en skönt matigt mjölig konsistens. Citrontomaterna briserar av saft i samma stund tänderna får hål på det solgula höljet. De små mörkgröna zebrinotomaterna är spänstiga som en hemtrillad köttbulle.

Tomatgurun måste testas. På måfå rafsar jag åt mig en lagom stor klarröd typ och trycker in i hans käft. Nå?

– Mjaaa… Den var svår. Måste jag svara säger jag campari.

Visst var det en campari. Dessutom bra mycket smarrigare än den flytande varianten.

– Den här och en skiva mozzarella med lite olivolja… Det finns inget bättre.

TOMATODLARENS BÄSTA TIPS FÖR HEMMAODLAREN

Växthus eller södervägg är något av ett måste.

Se till att det är lä. Blåst ger stressade tomater och dålig skörd.

Vattna ofta. Gärna två till tre gånger om dagen om det är varmt.

Lufta täta inglasade balkonger och växthus varje dag.

Plantjord eller sand fungerar bra. Gödsla till exempel med klippt gräs.

TOMATODLARENS FAVORITSORTER

Aranca enormt smakrik kvisttomat. Smakar som tomater gjorde förr. Läskande och god att äta rakt upp och ner eller i sallader.

Conchita – kvisttomat med intensiv smak. Trevlig att sätta fram på bordet och låta barnen äta som godis.

Tiger – randig salladstomat, mycket snygg att se på och lite paprikaaktig i smaken. Dekorativ i sallader och perfekt att skiva och steka med lite örter.

Purple Calabash – en lilaaktig tomat som är imponerande grann. Passar bäst i sallader, inte så god som den är.

Campari – smakar som en tomat ska smaka. Underbar naturell eller fylld med godsaker. En älskling.

Jordgubbstomat – även kallad tomatoberry. Mycket poppis, syrlig smak. Ätes som snacks eller i sallad.

Corianne – även kallad oskar. En italiensk plommontomat som är som gjord för pastasåser eller pizzan. Mycket köttig, slabbar inte. Lykopenrik.

Zebrino – mörkgrön randig liten hårding. Ypperlig att trä på grillspettet eftersom den inte går sönder.

Annonser
%d bloggare gillar detta: