En dam i 70-årsåldern tappar sin plastgaffel på golvet.
Blixtsnabbt glider Marcus Samuelsson av sin barpall och hämtar henne en ny.
Mästerkocken vill alla väl. På riktigt.
Det är tisdagsrusch på Stockholms Central, där den internationella kockstjärnan nyss dragit igång snabbmatsrestaurangen Street Food – ett koncept som ska sprida sig över landet.
Missionen består av nyttig, ekologisk, närodlad snabbmat med smak och inspiration från hela världen. Globalt och ekologiskt på samma papptallrik.
– Det här är något jag funderat på i många år. Jag har rest så mycket och smakat så härlig snabbmat och insett att folk måste få ett bättre alternativ till de stora kedjorna.
Marcus Samuelsson föddes i ett svältdrabbat Etiopien för 37 år sedan, kom som adoptivbarn till Partille som 3-åring, bor numera i Harlem och har gjort världen till sitt arbetsfält.
Till vardags är han en av New Yorks mest hyllade kockar, där han basar för kulinariska institutioner som Aquavit och Riingo (äpple på japanska). Snart ska en filial till Aquavit öppna i Stockholm. Och nästa år kommer hans stora kokbok om Afrika ut på svenska.
Hans filosofi är att ju mer man reser, ju mer man upplever, ser och smakar, desto mer inser man att världen är en helt öppen historia där alla måste acceptera och vara rädda om varandra.
– Där har vi mycket att lära av Afrika. Man äger färre saker, men det ger också folk mer tid att vara tillsammans. Gamla, barn, unga.
– Och av New York-borna kan vi lära oss att acceptera mångfalden bättre och inte vara så snabba på att döma efter hur folk ser ut. Alla ska kunna få ett toppjobb oavsett hudfärg, huvudbonad eller religion. Men amerikaner har i sin tur mycket att lära av vårt förhållande till vår natur.
Det är ingen slump att Marcus Samuelsson spelar i ett svenskt fotbollslag på Manhattan som kallar sig Blatte United. ”Det ska vara kul att vara blatte” är devisen.
Med sin mörka hudfärg damp han ner som en rymdvarelse i de fina franska köken på 80-talet. Men mycket har hänt sedan dess. I dag trängs kockar av båda könen och från alla bakgrunder i de bästa restaurangköken, och gästerna består inte enbart av medelålders kostymgubbar med feta representationskonton.
I rutiga gympaskor och med en orange sjal virad kring halsen ser Marcus Samuelsson onekligen ut som en stjärnkock av den nya tiden. Med sina böjda, långa ögonfransar och sitt varma leende har han figurerat på Manhattans sexigast-listor i många år.
Han hänger med rapparen Timbuktu och anser att konst och musik är samma livsnödvändiga form av kreativitet som matlagning.
– Det kräver en enorm passion. Det är nästan som för en fotbollsspelare. Det märks med en gång om han inte bryr sig. I andra yrken kanske det kan räcka att bara gå till jobbet. Men jag brinner verkligen för mat. Om jag blir kär i en smak måste jag komma på ett sätt att göra om den till min.
Kombinationen fotboll och mat har räddat honom mer än en gång.
– Båda tog all min tid när jag växte upp, så jag hann inte börja röka och dricka och sånt. Man var tvungen att sköta sig, vara en i laget och komma i tid.
Första matminnet är pepparkaksbak med mormor.
– Det är en bra start som kille. Man kan vara lite hård mot degen. Jag hade två systrar och en massa energi som behövde komma ut.
Efter flitigt syltande, saftande och bakande i mormors släptåg föll sig köksvägen som det naturliga valet, vilket han aldrig ångrat.
– Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Men å andra sidan har jag lagat mat varje dag sedan jag var sexton. Då är det väl klart att man borde bli duktig.
miagahne.se 