Malin Nilsson

En hatt, en kjol, en kavaj och ett par rejäla kängor.

Lägg där till ett blont hårsvall, en fantasi och fingerfärdighet utan like.

Musik på det, lite dans samt en dos udda teater.

Någonstans där har vi Malin Nilsson – Nordens bästa trollkonstnär, och väldigt ensam i sitt slag.

Glöm Las Vegas glitter. Glöm svävande kvinnokroppar och itusågade damer. Förträng allt vad permanentade solariarebruna mercedeskåta magiker heter.

Den verkliga magin har flyttat till Skåne. Närmare bestämt till ett köksbord i Malmö. Det är där de riktigt stora miraklen kommer till. Deras mamma och upphovskvinna heter Malin Nilsson.

Inte ”La Nilsson”, ”Lady M” eller något annat fjantigt som skulle göra sig bättre i neon. Det går så bra med Malin. För den som en gång sett henne trolla glömmer det aldrig. Som försäljningsargument funkar den egenskapen bra mycket bättre än neon, rökbomber och fåniga låtsasnamn.

Det bevisade denna begåvade 22-åring vid Nordiska mästerskapen i scenmagi i Oslo i mars. En månad tidigare hade hon korats till svensk mästare i sitt livs första tävling. Det här var den andra.

Hon tog sin stav, sina kängor, sin kjol och sin kavaj, dansade ut och trollade hatten av det resterande tävlingsfältet. Det tog nio minuter och sjutton sekunder.

Den nordiska juryns omdöme löd: ”…en högst personlig akt som på ett poetiskt och välkoreograferat sätt blandade klassiker, som t ex ringspelet, med jonglering. Hennes konstnärliga prestation var av hög klass liksom hennes teknik.”

I motiveringen ingår även det lilla tillägget: ”Jag vill poängtera att segern på intet sätt var något utslag för politisk korrekthet eller kvoteringsiver, utan samtliga domare var utan diskussion helt eniga om att Malin Nilsson, som erhöll 94,8 poäng (av 100) i domargenomsnitt, var tävlingarnas skickligaste deltagare.”

För det är så det är i magikernas hemliga värld. Så gott som alla är män. Därför känner sig till och med en domarjury manad att betona att man verkligen menar att det finns något mer än bara blonda lockar under den där höga hatten.

Men Malin är härdad. Hon drogs motvilligt och baklänges in i denna mystik via två män. Far och bror. Båda besatta av trolleritricks släpade de med den trumpna tonårssyrran på det ena magimötet efter den andra.

— Jag hatade det och försökte verkligen hålla mig utanför trollerivärlden. Det var bara gamla gubbar och väldigt unga pojkar. Som 15-åring ville man antingen ha jämnåriga tjejer eller snygga killar. Och det fanns inte.

I födelsedagspresent hade Malin fått ett litet tärningstrick, och hur pinsamma och fåniga föreställningar hon än tvingades med på, fastnade ändå ett litet korn här och där. Vart tusende trick tog hon till sig och någonstans började en inspirationslåga glöda.

Lågan växte till en brinnande brasa som fick extra bränsle den dagen vreden var väckt.

— Ju mer insatt jag blev desto mer insåg jag att allt är skrivet av en man för en man. Trolleribranschen inbjuder helt enkelt inte tjejer. Det tvingade mig att bli kreativ, uppfinningsrik och ganska förbannad.

— Jag vill ju ha en figursydd kavaj, med damknäppning dessutom. Det ställer till en del. Det är svårt att få in fyra harar under den här kavajen.

Samma sak med plånbokstricken – de utgick från stora bastanta mansplånböcker, ringtrick baserades på manliga klackringar och så vidare. Det är där köksbordet kommer in i bilden.

Malin Nilsson är nämligen av den uppfattningen att med en stark vilja är allt möjligt (”Jag tror jag kan bygga Rom på en natt på hälften så många kullar.”). Tösen från Österlen slog sig helt enkelt ned vid köksbordet och började klura ut lösningar som skulle funka även för en kvinnokropp.

Hon gillar sånt där, pilla och trixa, bygga och skruva på små manicker. En magiker måste nämligen vara tekniskt begåvad. En annan fördel är att vara intresserad av psykologi – hur publiken upplever saker.

— Jag tycker fortfarande att trollkarlar ofta kan vara tråkiga och fåniga att titta på. Och det är inte lätt att hitta på ett nytt trick. Jag vill erbjuda en totalupplevelse. Den publik som lägger all tankekraft på att försöka lista ut hur ett trick går till missar resten. Allt ska kännas som ett mirakel ihop.

Därför har Malin valt att lägga in andra moment i trolleriframträdandet. En del pantomim, en del dans, en del teater tillsammans med musik, mystik och rätt mycket attityd. Hela kroppen används, från tänder till fötter.

Det hela framstår som ett välkoreograferat nummer i udda varietéstil med en känsla av svartvit stumfilm. Mycket har hon lånat från sin barndom bakom scenerna på hembyns teater, där pappan var scenarbetare. Bland annat förmågan att våga spela ut sin mörka, lite farliga, röst.

Och den personliga kompotten går hem. Till och med i de glittrigaste av läger. Malin Nilsson, bördig från lilla Skillinge of Sweden, blev i september inbjuden att hålla ett två veckors långt gästspel i trollkarlarnas eget palats – Magic Castle i Hollywood. Ett helt hus fyllt av magi och mystik, där bara de främsta får uppträda.

— Jag är extra stolt eftersom de är kända för att titta mycket på originalitet, och jag har ju skrivit allting själv.  Det är en stor merit inom trollerikretsar att ha jobbat där.

En inte så liten fjäder i den höga hatten att malla sig med när skeptikerna blir kinkiga. Det finns till och med kretiner som anser att hon bör uppträda lättklätt eftersom hon är tjej. ”Strippar du också?” är en inte helt ovanlig fråga.

— Sånt gör mig vansinnig. Men de som frågar efter sånt har aldrig sett mig trolla.

Trots fördomarna har Malin lyckats försörja sig på sina konster på heltid i tre år. Men visst kan det bli en smula ensamt där ute i trollstavsriket. Utomlands finns ett par kvinnliga kollegor, men Malin Nilsson är fortfarande Sveriges enda kvinnliga professionella trollkonstnär. Eller är det trollkarl?

— Jag bryr mig inte så mycket. I dag kan du till och med få kalla mig trollpacka.


Annonser
%d bloggare gillar detta: